1988 - 1992

Under perioden 1988-1992 var Gunilla Borgefors, då vid FOA i Linköping sällskapets ordförande.

Styrelsesammansättningar

Ordförandens reflektion

"Ja, du klarar det väl lika bra som någon annan" var kommentaren av föregående SSAB-ordföranden när han fick reda på att valberedningen tänkte föreslå mig som nästa ordförande. Jag var lite förvånad själv: bara två år i styrelsen och relativt nybliven doktor, men det kändes som en rolig utmaning - och nog trodde jag jag skulle klara det bättre än mannen från gatan. Jag blev fjärde ordföranden, vid det laget laborator (motsv. docent) med ansvar för datorseende på Försvarets forskningsinstitut (FOA) i Linköping. Även förste och tredje ordföranden kom faktiskt därifrån (och andre och femte hade korta perioder där). Idag är det lätt att underskatta FOAs avgörande roll i bildbehandlingens svenska barndom!

Som närmaste medarbetare fick jag Josef Bigun, dåvarande doktorand vid Linköpings universitet, 500m norrut från FOA. Han blev sekreterare/kassör i början. Efter ett år reste han till EPFL i Lausanne och ersattes av Leif Haglund, en annan doktorand i Linköping. Utan dessa två hade det inte blivit mycket ordning på det hela! En av sekreterarna (det hette så då) på universitetet tjänade dessutom lite extra för att ordna med utskick och hålla adressregistret kurant.

Åren innan jag tog över hade en hel del börjat hända i föreningen. De årliga symposierna hade verkligen blivit årliga och bättre besökta och organiserade. Från att ha haft ingen eller korta abstrakt som dokumentation fanns för första gången 1988, som gick i Lund, en riktig proceeding. Medlemsantalet var en bit över 300 (trehundra!) och medlemmarna hade börjat få enkla medlemsblad några gånger om året. Det kanske viktigaste inslaget i dessa var konferenskalendern där alla kända konferenser inom bildanalys och näraliggande områden listades. "Call for papers" till konferenser gick på den tiden ut till ett ganska begränsat antal personer via papperspost, som ofta tog lång tid på sig. I IAPRs Newsletter fanns motsvarande konferenskalender, men fördröjningen innan vi fick och kunde distribuera dessa var sådan att man endast undantagsvis fick reda på konferenserna före deadline. Epost användes flitigt i universitetskretsar sedan c:a 1984, men även där gällde det att ha rätt kontakter. Massutskick och världsvida väven var okända begrepp. Att samla ihop denna information var ett stort och viktigt jobb för föreningen.

Jag hade som nybliven ordförande två huvudambitioner för utvecklingen av SSAB. Den ena var fylligare och oftare medlemsblad, 5-6 nummer om året, den andra var bättre nordiska kontakter. Det fanns systerföreningar i Finland, Danmark och Norge (jag försökte få de islänningar som fanns i branschen bilda en förening, men lyckades aldrig), men förutom att vi alternerade att hålla SCIA-konferensen fanns inga kontakter. De flesta verkade tycka att de enda utrikes kontakter värda att ha fanns på andra sidan Atlanten, men varför gå över "ån" efter vatten? Det fanns och finns fortfarande många intressanta och duktiga grupper även på mycket närmare håll.

Jag var realist och döpte det utökade föreningsmeddelandet till "Ordförandes Ordblandning". Jag var också hela ordförandetiden redaktör och skrev stora delar av Ordblandningen själv, men så småningom lyckades jag få många andra att skriva. Ambitionen var att sprida både nyttig och intressant information, i korta notiser, med konferens- och gästforskarperiodrapporter, och med diverse listor (förutom konferenser t ex bildanalysföretag, rapporter från olika forskargrupper, olika forskargrupper, disputationer, ...). Speciellt imponerad i efterskott är jag över listorna på alla vetenskapliga verk som skrevs i Sverige inom bildanalys 1988 och 1989. Eller beskrivningen av alla forskargrupper 1991 (vill minnas att det krävdes många påminnelser till vissa för att besvara enkäten). Av sexton grupper fanns då sju i Linköping. Sic transit gloria mundi. Att vi orkade samla in allt detta!

Konferens- och besöksrapporterna var ett populärt inslag i Ordblandningarna, men det var svårt att få folk att skriva dem. Vi använde tricket att utlysa ett antal resestipendier vars enda villkor var att man skrev en reseberättelse till Ordblandningen. Bildanalysforskarnas ekonomi måste varit god, för det var ingen stor rusning efter stipendierna, men ett antal delade vi ut och fick trevlig läsning tillbaka.

Efter en del funderande om hur man skulle stärka det nordiska samarbetet kallade jag de övriga nordiska ordförande till ett möte i Linköping i december 1988. Fritz Albregtsen kom från NOBIM i Norge, Peter Becker från DSAGM i Danmark (DSAGMs första ordförande - de har hittills haft två) och Erkki Oja från HATUTUS i Finland skickade Ari Visa som sin ersättare. Det var helt klart att NOBIM var den mest aktiva av våra föreningar, medan DSAGM var ganska vilande, och HATUTUS och SSAB låg någonstans däremellan. Vi hade långa trevliga diskussioner en hel dag, som så småningom ledde till flera samarbetsförslag, en del som aldrig blev något av, en del som fungerade en tid, och en del som består. Vi bildade då "Group of Nordic IAPR chairmen" och jag blev dess förste ordförande. Gruppen möttes då och då under kommande år, främst vid SCIA- och ICPR-konferenserna.

Omedelbar verkan fick beslutet om att samtligas medlemsblad skulle gå till alla ordförande och sekreterare och att alla texter från dem fick kopieras fritt av övriga medlemsblad. Detta ledde till en hel del konferensrapporter på norsk i Ordblandningen och på svenska i Pixel'n och Jäsen-kirje. En hel del skrivit på det nordiska lingua franca (engelska) återanvändes ockå.

En annan följd av detta ordförandemöte var att vi så skapade en serie Nordiska Workshops i för tillfället intressanta ämnen som skulle gå åren mellan SCIA-konferenserna. Den första ägde rum i Linköping (var annars?) i mars 1990 med temat "Parallel algorithms and architectures", något som var hett dåförtiden. Den andra ägde rum i Kuusamo i Finland mars 1992, med temat "Industrial applications". Sedan säger ryktet att det hölls en workshop i Danmark 1994 med tema "Medical image analysis", men denna annonserades i mycket begränsade kretsar. Inga inbjudningar gick t ex till de nordiska föreningarna för vidare befordran. Någon fjärde Nordic workshop blev det aldrig. Jag deltog i de två första och tyckte de var trevliga möten (glömmer aldrig nyblivne SSAB-ordföranden Björn Kruse åkandes snöskoter i finska vildmarken i kostym och slips). Det fanns ju inte så många konferenser då som nu och reskostnaderna inom Norden var fortfarande betydligt mindre än till övriga världen.

Ett resultat av samarbetet som består kom inte till vid ordförandemötet i Linköping utan senare, när jag och Fritz satt och spånade någonstans i världen. Jag vet inte längre vems ursprungsidén var, men resultatet blev "Best Nordic Thesis Award" som utdelas vid varje SCIA sedan 1993. Det är alltid svårt att bedöma vilken ny forskning som består, men oftast tycker jag priset träffat ganska rätt.

Våren 1989 var jag gästforskare vid University of Washington i Seattle, men det var inget större problem att fortsätta att sköta ordförandeskapet. Även om folk i allmänhet fortfarande tyckte att det bara var datornördar som använde epost så var det vid det laget främsta kontaktmediet i bildanalysvärlden (Sidospår 1: uppfattningen ändrades på mindre än ett år när journalisterna, som hittills skrivit om hur hemskt det var med unga asociala killar som satt vid datorerna och pratade med varandra i stället för att prata direkt, upptäckte vad det egentligen handlade om. Sidospår 2: Det gick även utmärkt att hålla kontakten med min arbetsplats - jag kände till ryktena i huset innan de nått grannkorridoren.). Jag kom förstås hem till SSAB-symposiet i Göteborg.

En annan innovation från min tid som fortfarande består är SSABs logotyp. Redan före min tid hade texten i nuvarande logotypen fixerats till form och innehåll, men vi tyckte det behövdes en bild(!) också. I december 1989 utlyste styrelsen en logotyptävling som genererade ett antal förslag. Vi tittade och diskuterade och beslöt att ge 1000 kr och äran till Jonas Arnqvist, dåvarande teknisk attaché i Peking, som ritat vårt "kameraöga". Det fanns första gången på Ordblandningen april 1990.

Som framgår av ovanstående var föreningens ekonomi under min tid god. Det berodde mycket på att SSAB hållit SCIA i Saltsjöbaden 1987. Det såg mörkt ut strax före konferensen, men när allt var sammanräknat blev det en betydande vinst. Så betydande att vi fick problem med skattemyndigheterna. Josef Bigun gjorde en stor insats att övertyga dem om att vi verkligen var en ideell förening som inte skulle betala något alls. Så vitt jag minns har SSAB/SSBA inte haft problem med skattemyndigheten senare, trots ännu större summor i kassan. Men det var oroligt ett tag.

Det var främst under de två första åren som ordförande jag tog ett antal nya initiativ. De två senare gick mera åt till att försöka få saker genomförda (gärna mer än en gång) och konsoliderade. Jag blev tillfrågad om att sitta kvar som ordförande ytterligare en period, men kände att det var dags för nya krafter att ta vid. Så tror jag det är för de flesta, därför tycker jag SSAB/SSBAs policy att byta ut ordföranden efter högst fyra år är alldeles utmärkt.

Under min tid gick SSAB-symposiet i Göteborg, Linköping, Stockholm och Uppsala. Det kändes som en bra avslutning att symposiet i Uppsala 1992 var det största hittills både till antal bidrag och till antal deltagare. Ett rekord som för övrigt ännu står sig! Det var även där jag fick höra första ryktet om att Centrum för bildanalys (vars bildande jag rapporterat i Ordblandningen juni 1989) snart skulle utlysa den professur jag nu sitter på.

Medan jag skrev detta har jag tittat i gamla Ordblandningar och påmints om mycket som inte varit aktuellt på länge. En del har naturligtvis inte lämnat några skriftliga spår - som utmaningen att få styrelsen att fungera när två ledamöter nyligen konkurrerat om en tjänst och alltid satte sig så långt från varandra som fysiskt möjligt. Eller frustrationen att inte få respons alls för många initiativ. Eller alla intressanta och roliga människor jag aldrig skulle fått kontakt med om jag inte varit SSAB-ordförande. Eller alla glada luncher och middagar i Sverige och världen jag hade missat.

Under tiden som ordförande blev jag även djupt inblandad i vår moderförening IAPR --- men det är en annan historia.